En hyfsad halvlek gör ingen match
Vikten av en bra start i serien brukar betonas. HIF gjorde igår nästan allt för att ge sig själva en så jobbig början på säsongen som möjligt. Dom första 45 minuterarna, i matchen mot Hammarby, var fullt i klass med det spel som presterats i dom två sista träningsmatcherna mot Elfsborg och GAIS. Det vill säga ingen klass alls.
Efter en summering av HIFs försäsongsmatcher kunde man snabbt konstatera att många av dom problem som laget tampades med under 2005 fanns kvar. Dåligt passningsspel, för få djupledslöpningar och för lågt tempo är kritik som ständigt återkommit. Dock har Swärdh och Company varit nöjda med det försvarsspel som presterats. Man har känt att man börjat få bukt med dom svängdörrar som allt som oftast visades upp under 2005. Fyra insläppta mål på nio träningsmatcher har bland annat uppvisats som bevis på att det defensiva arbetet varit på rätt väg. Nu när Allsvenskan dragit i gång kan man krasst konstatera att det är milsvids skillnad på träningsmatcher och skarpt läge. Det är milsvid skillnad på att möta Falkenberg och Hammarby.
Vilka positiva bilder man än hade med sig in på Söderstadion, kunde man efter 35 minuter konstatera att det fortfarande fanns allvarliga problem. Tre skott och tre mål talade sitt tydliga språk, och jag var nog inte ensam om att få flashbacks till förra årets försmädliga 6-2 nederlag. Vill man se gårdagens match positivt kan man i alla fall konstatera att matchen egentligen var ett fall framåt sett till förra året. Förlustsiffrorna slutade vid 4-2. Lyfter man fram det negativa (förutom det självklara faktum att matchen förlorades) kan man konstatera att HIF än en gång bara kunde prestera hyfsad fotboll i en halvlek, samt att tre av dom fyra insläppta målen tillkom på fasta situationer. En klar besvikelse med tanke på HIFs överflöd av resliga spelare.
Första halvlek
Hela första halvlek var en konstant Hammarby-uppvisning. Ett bollinnehav på 61% understryker just detta faktum. HIF hade förtvivlat svårt att få ett varaktigt anfallsspel, och även om man totalt sett i första halvlek hade lika många avslut som Hammarby kändes det sällan (undantaget en bra chans från Stefanidis) riktigt hett. Det gjorde det däremot när Hammarby kom till avslut. Totalt tre skott på mål och hundraprocentig utdelning innebar att Daniel Andersson hade en försmädlig nolla när det gällde räddningsprocenten. En procentsats som tyvärr var konstant även efter 90 minuter.
1-0 tillkom i 20e matchminuten genom Paulinho Guará på en hörna slagen av Petter Furuseth-Olsen. Vill man vara riktigt snäll kan man säga att HIF-försvaret spelade exemplariskt zonförsvar. Man höll sina ytor där man stod till punkt och pricka. Problemet var bara att PFO hade den dåliga smaken att slå bollen mitt emellan våra stillastående fyrtorn och Paulinho kunde helt omarkerad nicka in ledningsmålet.
Även 2-0 målet i 33e minuten var signerat Paulinho. Efter en situation, där både Mariga och Dahl övergett sin defensiva position, hamnade bollen hos just nämnde Paulinho. Han hade i sin tur bara att vricka sig förbi Andreas Jakobsson för att slutligen skjuta bollen förbi Daniel Andersson. Ett klassanfall av Hammarby. Dahl och Mariga var inte lika imponerade, eller så var dom bara upptagna med att skylla det bristfälliga defensiva arbetet på varandra. Överens om vem som skulle gjort vad var man i alla fall inte.
Två minuter senare var det dags för spiken i kistan när Björn Runström gör 3-0. Ett mål som Daniel Andersson får ta på sig. Andersson försöker tränga sig förbi en klunga av folk för att plocka ner ett långt inkast. Detta misslyckas han kapitalt med och bollen hamnar framför Runströms fötter som inte har några problem med att trycka in bollen i målet Andersson just övergett. I takt med att målen trillade in började dom tillresta HIF-supportrarna kräva Swärdhs avgång. Ett fenomen som Swärdh förmodligen får vänja sig vid. Kraven på framgång är höga efter tre år i Allsvenskans ingenmansland.
Andra halvlek
I andra halvlek kommer HIF ut betydligt mer taggade, samtidigt som Hammarby hade råd att kosta på sig ett lite försiktigare spel med tanke på sin tremålsledning. I paus har Swärdh bytt ut en stabbig Neemelo mot en formstark Gustaf Andersson. Neemelo kom inte alls till sin rätt som ensam forward under första halvleken. Skillnaden mellan de två var markant. Andersson tog de djupledslöpningar HIF behövde för att få igång ett effektivt anfallsspel. Till sin hjälp hade han Olivier Karekezi som nu tagit ett rejält kliv upp i banan. 4-2-3-1 blev till 4-4-2. Kanske var det sista gången vi såg det av fansen så bespottade 4-2-3-1? Jag hade nästan glömt hur vacker en klassiskt 4-4-2 uppställning kan se ut.
I 57e minuten tilldöms HIF en straff av Martin Hansson (helvetet frös med andra ord till is till slut…). Fram stegar Andreas Jakobsson som för andra gången i år slår en ytterst svag straff. Covic lämnar retur men Fredrik Svanbäcks försök att stöta in den slutar i en klen fjutt som dessutom hamnar ett par meter utanför mål.
HIF-pressen fortsätter och i 68e minuten visar Gustaf Andersson att försäsongsformen håller i sig, då han stöter in bollen till 3-1.
HIFs mittfältsspel är betydligt bättre i andra halvlek. Rollfördelningen mellan Dahl och Mariga verkar mer tydlig och Mariga kommer gång på gång med i anfallen. Även inhopparna Eldin Karisik och Imad Khalili gör bra insatser.
Efter en bra HIF-period får Hammarby i 84e minuten en hörna. En hörna som Max von Schlebrügge stöter in. Ridå ner och det lilla gnutta hopp som fanns försvann. Att McDonald Mariga reducerade till 4-2 i 90e minuten kändes som en klen tröst. Än en gång fick HIF lämna Söderstadion poänglösa.
Gemytliga Hammarby?
Den goda stämningen är något som ofta lyfts fram på Söderstadion. Igår visade man sig tyvärr inte från sin bästa sida. Inslängda mynt vid hörnsituationer, inslängd rökbomb på plan, bengaliska eldar och en aldrig sinande ström av slängda föremål mot HIF-klacken var en del av den ”gemytliga” stämningen. Detta kryddat med ett totalt ointresse och nonchalans från de ordningsvakter som är stationerade för att skydda publiken fick glorian att hamna rejält på sned. Att ha en gruppledare (Nr 0201-2554 – Du kanske borde ägna dig åt din kommendering istället för att titta på matchen?) för ordningsvakterna som citat ”Jag tycker att vi sköter situationen exemplariskt”, samtidigt som mynt, äpplen, batterier, paraplyer(!) och fulla ölglas haglar över publiken är inte godtagbart på en allsvensk arena 2006. Vi lär tyvärr få återkomma i ämnet.
